Nästan allt arbete jag gör vilar på ett relationellt synsätt. Oavsett terapiinnehåll eller terapiform är det fundamentet som håller mitt sätt att arbeta. Jag har dock svårt att beskriva det utan att göra våld på det lite. Kanske är det därför det är lättare att börja i några vanliga föreställningar om vad terapi är. Terapeuten är en objektiv expert Det låter tryggt. Någon som sitter på en formel för mänskligt lidande och för hur man tar sig därifrån. En som man kan dumpa sina

Känslor. Kladdiga, jobbiga, fantastiska, skrämmande, störiga, ljuvliga ting. Högst inblandade i dina absolut svåraste ögonblick, och samtidigt i ditt livs bästa stunder. Man ska vara i kontakt med sina känslor, får vi veta, och vi ska samtidigt reglera dem. ”Var inte så känslostyrd!” ”Var inte så känslokall!” Grejen är, vi kommer inte undan. Utan dina känslor hade du inte kunnat ta ett enda beslut i livet, eller vetat vad du vill och vad som är viktigt för dig. Vi kan inbil

”Du ska bara sluta bry dig om vad folk tycker” . Har du hört det nångång? ”Jag skiter faktiskt i vad folk tycker” hör man också någon säga ibland. Och ja eller hur, visst hade det varit skönt att glida genom livet och genom alla beslut med grace och självförtroende; totalt obrydd om andras kritiska blickar eller dömande tankar; nyktert glidande över dansgolvet. Istället är vi ofta självmedvetna, subtilt oroliga, och performativa socialt. Vi ältar situationer i efterhand och