Känslor. Kladdiga, jobbiga, fantastiska, skrämmande, störiga, ljuvliga ting. Högst inblandade i dina absolut svåraste ögonblick, och samtidigt i ditt livs bästa stunder. Man ska vara i kontakt med sina känslor, får vi veta, och vi ska samtidigt reglera dem. ”Var inte så känslostyrd!” och ”Var inte så känslokall!” Grejen är, vi kommer inte undan. Utan dina känslor hade du inte kunnat ta ett enda beslut i livet, eller vetat vad du vill och vad som är viktigt för dig. Vi kan in

”Du ska bara sluta bry dig om vad folk tycker” . Har du hört det nångång? ”Jag skiter faktiskt i vad folk tycker”  hör man också någon säga ibland. Och ja eller hur, visst hade det varit skönt att glida genom livet och genom alla beslut med grace och självförtroende; totalt obrydd om andras kritiska blickar eller dömande tankar; nyktert glidande över dansgolvet. Istället är vi ofta självmedvetna, subtilt oroliga, och performativa socialt. Vi ältar situationer i efterhand och